UPPHOVSRÄTT - En kort guide

Upphovsmän och andra rättighetsinnehavare på musikområdet

Upphovsrätt är ett komplicerat och hela tiden föränderligt ämnesområde. Den som vill skaffa sig mer ingående information skaffar den bäst genom att skaffa lämplig litteratur i ämnet. "Musikjuridik från A till Ö" utgiven av STIM och författad av deras före detta jurist Henrik Stannow. Den förstnämnda kan skaffas från STIM och man kan även läsa om det mesta på deras hemsida www.stim.se Här ska vi kortfattat se närmare på den grundläggande uppdelningen mellan olika upphovsmän och rättighetshavare.

Den svenska lagstiftningen som utgör grund för den verksamhet som medlemmarna i SOM bedriver är lagen (1960:279) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, Upphovsrättslagen (URL).

Genom Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk och Världskonventionen om upphovsrätt tillförsäkras svenska upphovsmän samma rättigheter i anslutna länder som dessa ger sina medborgare.

Det finns ett flertal internationella överenskommelser som rör de s.k. närstående rättigheterna. 1961 års Romkonvention är den mest omfattande av dessa. Romkonventionen ger skydd för de utövande konstnärerna (artisterna), fonogramframställarna (skivbolagen) och radioföretagen.

Fonogramframställarna, grammofonbolagen, har dessutom skyddats genom 1971 års konvention rörande skydd för framställare av fonogram mot olovlig kopiering av deras fonogram, den s.k. fonogramkonventionen.


Kompositör och textförfattare

Detta är de egentliga upphovsmännen. Deras gemensamma intresseorganisation i Sverige heter STIM (Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå). Alla länder har en sådan motsvarande organisation och deras internationella samarbetsorganisation heter CISAC.

En upphovsman som är medlem i STIM skyddas över hela världen av STIM:s systerorganisationer. På samma sätt som STIM i Sverige bevakar alla utländska upphovsmäns rättigheter.

Upphovsrätten delas upp i utförande rätt och mekaniska rättigheter (licens). STIM bevakar endast utföranderätten för sina anslutna medlemmar, det vill säga radio/tv-spelningar och alla typer av offentligt framförande från stora konserter till bakgrundsmusik i butiker. Den mekaniska rätten bevakas av den samnordiska upphovsrättsorganisationen Ncb, med säte i Köpenhamn. Ncb är delägt av STIM och motsvarande organisationer i de övriga nordiska länderna Tono (Norge), Koda (Danmark), Teosto (Finland) och Stef (Island).

Mekanisk rätt (licens)

Med mekanisk rätt menas att ett verk på mekanisk väg överförts och reproducerats på någon slags ljudbärare, såsom CD, MC, LP, DAT, DCC, MINIDISC, Diskett, VHS, DVD, film eller vad som nu kan komma ifråga. Upphovsmannen är då berättigad till ersättning för att han överlåtit rätten att mångfaldiga verket. Den egentliga rätten är reglerad i internationella konventioner och därefter i nationell lagstiftning. Ersättningens storlek är bestämd i förhandling mellan upphovsmännens organisation och användarnas organisationer. Den internationella organisationen för mekanisk upphovsrätt heter BIEM (Bureau international des societes gerant les droits d´enregistrement et de reproduction mecanique) och dess motpart är IFPI (International Federation of Producers of Phonograms and Videograms). Det är i de internationella förhandlingarna mellan dessa som huvudlinjerna i licensersättningsfrågorna beslutas om - detaljjusteringar kan sedan göras i de lokala förhandlingarna mellan, i vårt fall, ncb och de nordiska IFPI-grupperna, SOM och norska oberoende bolagens organisation FONO. Formellt sett är alltså SOM motpart till ncb.

I praktiken sluts sedan s.k. standardavtal med respektive skivbolag eller distributör där man i detalj reglerar vad som är specifikt för varje land. Detta standardavtal är detsamma för alla bolag. Den enskilda distributören eller skivproducenten kan ej förhandla med ncb utan har att följa de gällande standardavtalet.

I detta standardavtal ingår bl.a. klausuler om antalet fri exemplar för promotion som tillåts, minimipriser som avgiften måste beräknas på vid rea, antal titlar/låtar som tillåts på ett fonogram utan att avgiften blir högre än normalt osv. Av nya producenter som söker avtal kräver ncb vanligen kontant förhandsbetalning för hela upplagans beräknade ncb-avgift.

För etablerade producenter/distributörer kräver ncb en garantisumma, vanligen i form av en bankgaranti på ett visst belopp, för att tillåta att avgiften betalas och redovisas i efterskott baserad på faktisk försäljning. Vanligen redovisas då denna månadsvis till ncb. Som underlag för rapporteringen fyller skivbolag/distributör ncb-anmälningar där titel, tid, skivnummer, ljudbärare och listpris till återförsäljare anges.

För ett skivbolag innebär det i praktiken att man måste betala en licensavgift till ncb på strax under 10% av fonogrammets utpris från distributör till återförsäljare. Ncb vidarebefordrar sedan pengarna till upphovsmannen i samarbete med STIM. I princip är alla svenska upphovsmän anslutna till STIM och även om ett enskilt verk på ett fonogram skulle vara skrivet av en ej ansluten upphovsman eller vara traditionellt och sakna upphovsman, vilket är fallet med en hel del folkmusik, så måste man som skivbolag/distributör betala för alla verk. Först i efterskott beslutas om verket ska undantas avgift. I det fall som det är klarlagt att alla verk på ett fonogram saknar upphovsman, t.ex. en inspelning av klassisk musik så kan man undantas från ncb-avgiften från början.

Avtalet med ncb ger å andra sidan skivbolaget rätt att använda hela den av ncb kontrollerade repertoaren på samma villkor. Man behöver således ej begära tillstånd för att spela in en cover-version av något känt verk. Detta gäller givetvis inte översättningar, då måste upphovsmannens tillstånd alltid införskaffas. Vanligen vänder man sig då till det musikförlag som representerar verket och får via dem förhoppningsfullt tillstånd. Dessa tillstånd ska man alltid begära att få skriftligt så att man gentemot STIM kan dokumentera förfarandet. Tvister om ej auktoriserade översättningar är ej ovanliga.

Vissa Upphovsrätten närstående rättigheter

Upphovsrättslagen tillförsäkrar utövande konstnärer (medverkande artister och musiker), fonogramframställare (skivbolagen), och radio- och TV-bolag vissa rättigheter som står upphovsrätten nära. Dessa rättigheter kallas gemensamt för närstående rättigheter. Skyddet och skyddstiderna för de närstående rättigheterna har harmonierats inom EU under de senaste åren. Skyddet kommer säkert att få allt större internationell spridning genom att allt fler länder ratificerar de berörda konventionerna och moderniserar sin upphovrättslagstiftning. SOMs medlemmar inkasserar idag via IFPI ersättningar från Sverige, Norge, Danmark, Finland, England och Holland. Förhoppningsvis ska flera länder kunna läggas till den listan allteftersom fler uppfyller Romkonventionen.

De medverkande artisterna och musikernas intresseorganisation i Sverige heter SAMI (Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation). Skivbolagen är internationellt organiserade i IFPI, som sedan är organiserade i nationella grupper. IFPI organiserar merparten av skivbolagen i alla länder. I Norden bildades NIFF (Nordiska Ickekommersiella Fonogramproducenters Förening) 1974 för att tillvarata de nordiska skivbolagens intressen, då man inte tyckte sig få gehör för de frågor som berörde de mindre bolagen inom IFPI. NIFF ombildades 1989 till SOM. Då hade Norge sedan några år bildat sin egen alternativa organisation och av danska bolag i NIFF återstod ytterst få. Organisationer liknande SOM finns idag i ett flertal länder bl.a. i Frankrike, Italien, Danmark och England. I stort sett alla dessa organisationer är i sin tur medlemmar i IMPALA som sedan 2001 samlar större delen av Europas indiebolag.

I Sverige finns sedan ett flertal år ett nära och väl fungerande samarbete mellan SOM och IFPI Svenska Gruppen.

Rätt till ersättning för närstående rättigheter

Lagstiftningen ger alltså innehavarna av närstående rättigheter rätt till ersättning när deras inspelningar framförs offentligt eller på annat sätt används. Någon mekanisk rättighet åtnjuter inte de sekundära upphovsmännen (emellertid finns lagligt skydd mot kopiering av inspelningen).

Nivån på utförandeersättningen bestäms i fri förhandling mellan upphovsmannaorganisationen och användaren, som då vanligen är ett radio eller tv-företag. I Sverige har således Riksradion inkluderande Sveriges Television och Utbildningsradion varit den traditionella motparten. Senare har Lokalradion, Närradion, TV 3 ,TV 4, Reklamradion och en mängd lokala TV-bolag tillkommit.

Musikrapportering

Riksradion (RRAB), Sveriges Television (SVT) och Utbildningsradion (URAB) har alltid rapporterat faktiskt spelad musik. Sedan ett tid tillbaka rapporterar även Lokal och Reklamradion faktiskt spelad musik. Systemet bygger på en databas där samtliga till grammofonarkivet inkomna fonogram registreras med ett eget sk. SR-nummer. Radioproducenterna är ansvariga för att lämna kompletta spellistor med titel, artist, tid och skivnummer för varje sänt program. Dessa listor matas sedan i databasen hos avdelningen för musikrapportering (MURA). På halvårsbasis tas sedan fram vad som ska vara kompletta spellistor för allt som spelats. Dessa listor är sorterade på skivbolag och med skivnummer som undertitel. IFPI mottar, för SOM bolagens räkning, en lista med alla bolagens spelningar. Den ackumulerade årspellistan vidarebefordras sedan till producenten i samband med att utbetalningen sker i juni varje år.

Riksradionyckeln

De intäkter som inkommer från offentligt framförande, dvs. när musik används i butiker, på restauranger, diskotek, färjor, flygplan osv. är aldrig möjliga att göra någon individuell fördelning utav, då detta skulle kräva en mycket stor och dyrbar mätapparat för att nå ett rimligt och rättvisande underlag. De intäkter som härrör från detta är alltså ospecificerade klumpsummor och fördelas därför mellan bolagen enligt den s.k. riksradionyckeln dvs. enligt den senast tillgängliga statistiken från Riksradion utvisande musikutnyttjandet. På samma sätt läggs diverse andra ospecificerade klumpsummor i en gemensam pott ur vilken sedan fördelning sker med riksradionyckeln som fördelningsmall. På detta sätt fördelas även pengar från t.ex. Närradion och webbradio.

Detta understryker givetvis vikten av att korrekt hantera nya releaser till grammofonarkivet. Ett vanligt "ofog" som kan bli dyrköpt är att sprida förhandsexemplar till radioproducenter långt innan man levererar fonogrammet till grammofonarkivet. Eftersom skivan då ej getts ett SR-nummer är risken stor att de spelningar som skett i "förtid" blir registrerade som "okända" då fonogrammet saknas i databasen. Dessa hamnar då vanligen som spelningar "utan SR-nummer". IFPI fonderar dock alla pengar som inte hittar rätt i tio år, så de flesta misstag rättas till.

Videoersättningar för TV-visning

Videoanvändningen har dramatiskt ökat de senaste åren och har blivit en allt viktigare inkomstkälla. TV-bolagen betalar oftast ett pris per visad minut/sekund men IFPI har även slutit andra avtal som innebär att TV-bolaget betalar en årlig summa som sedan delas upp på de videos som visats.

För att IFPI ska kunna distribuera ersättningar rationellt ges numer samtliga videor ett unikt ISRC nummer. Varje bolag som producerar musikvideoer ska begära en sådan nummerserie från IFPI. Denna ISRC kod är uppbyggd på samma sätt som den som används på digitala ljudbärare och som beskrivs senare. Vissa bolag (som t.ex. MTV) kräver att videon har ett ISRC-nummer för att kunna visa den. De intäkter som IFPI erhåller redovisas varje år i oktober direkt till respektive skivbolag, även SOM-bolag.

Övriga användare av videor

Videor som visas i utländska kanaler som distribueras via kabel i Sverige utgör en egen problematik. Dessa kanaler kan delas upp i statliga public-service kanaler och privata. Till de förra hör bl.a. BBC, RAI och våra nordiska grannländers statskontrollerade kanaler. Till de senare hör MTV, Viva och VH-1.

De statliga kanalerna, som också har de gemensamt att de primärt är markbundna kanaler, har liknande ersättningsregler som svensk TV, dvs man betalar vanligen en ersättning för varje video man begär att få tillgång att visa. Man erlägger betalning till IFPI enligt avtal. I undantagsfall sker betalning direkt till skivbolagen från tv bolaget.

De privata, som också i hög utsträckning är satellitburna kanaler, betalar för sin användning av videor till VPL (Video Performance Limited) som är baserat i London och bildat specifikt för att tillvarata producenternas intressen gentemot den allt större och brokigare skaran användare. De stora användarna som MTV redovisar i likhet med Riksradion och andra statliga radiobolag faktiskt spelade verk och minuter. Merparten av användarna betalar dock klumpsummor bestämda utifrån sändningstid, användningens omfattning och potentiell publik. Här finns alltifrån olika flygbolag som visar videor i planen och på flygplatser, till bolag med riktade satellitsändningar till t.ex. Mellanöstern.

VPL delar sedan ut dessa klumpsummor på liknade sätt som vi i Sverige använder oss av riksradionyckeln, men då med framförallt MTV:s spellistor som nyckel. Få av SOM:s medlemmar har ansökt om medlemskap i VPL, då de flesta ej har videor som visas utomlands i någon större omfattning utan att en licenspartner funnit på plats, men VPL är i princip öppet för alla skivproducenter. Men det ska inte krävas att man blir medlem i VPL för att få pengar. VPL betalar till IFPI för de svenska bolag som inte har representation i England. IFPI distribuerar sedan dessa pengar till rätt rättighetshavare.

Tomkassettersättning

Den 1 januari 1999 trädde lagen om sk. kassettersättning i kraft. Kassettersättningen är enligt upphovsrättslagen 2 öre per inspelningsbar minut. På ett 90 minuters band betalar importören alltså 1,80 kr och för ett tretimmars band betalas 3,60 kr. Lagen innebär att en avgift om 2 öre per inspelningsbar minut skall betalas för oinspelade videokassetter, ljudkassetter, inspelningsbara CD-skivor, MP3-spelare med internt minne etc. Avgiften erläggs av den som yrkesmässigt importerar eller tillverkar dessa produkter.

IFPI erhåller varje år från Copyswede en summa för skivbolagens räkning som sedan fördelas utifrån skivförsäljningen rapporterad till topplistan ned till ungefär 10 exemplar sålda årligen.

Driver man en studio så kan man ansöka om att slippa betala kassettskatt på de band, CD-R etc. som man använder inom studioverksamheten. För att ansöka om detta samt annan matnyttig info om kassettskatten - gå till Copyswedes hemsida.

Skyddstid

All upphovsrätt bygger på begränsat skydd i tid. För upphovsmännen gäller idag i Sverige att verken är skyddade 70 år efter upphovsmannens död och för närstående rättigheter gäller skyddet i 50 år efter det att upptagningen, inspelningen av verket gjordes. Det är detta som anges med ett P i en ring följt av årtal på fonogrammen. I några länder är skyddstiden kortare. USA har en skyddstid på 95 år.

IFPI och SAMI jobbar just nu med att få den skyddstiden förlängd då många av inspelningarna från rockens barndom och samt många klassiska jazz och revyinspelningar inom kort blir oskyddade och möjliga att utnyttja utan att betala ersättning till dem som en gång spelade in och gav ut dem.